Grandisvalpar

Donna kommer inte kunna gå sista dan tror jag. Nu är hon inte med ut på promenaderna längre. Hon har aldeles för mycke att bära på. Hon vaggar fram som en sugga. Hon väger 58 kilo. 6kilo mer än hon brukar.
När vi liggar o myser i Bia-bädden på kvällarna kan man känna dom små liven där inne röra på sig. De är helt ofattbart. Snart har man en massa små kryp här hemma. Vi var till vetrinären där vi hitta sex små valpar. Men dom sa att de kan finnas fler. Så vi får se hur stor flock vi får.

Nu ska jag lägga mig o läsa på lite om hur man gör med dom små krypen.

Ha de!!!

               


SENASTE NYTT!

Donna är stor som en jag vet inte vad... o större kommer hon att bli.



Två veckor kvar i morgon tills valparna är beräknade att komma ut till stora världen. På onsdag ska vi till vetrinären o se om vi kan hitta några små liv i magen. Ska bli spännande. Tror inte dom kommer känna igen oss där. Hon ser ut som en helt annan hund.

Jag har hunnit med att göra en sak av alla förberedelser inför valpningen. Har tagit ledigt från jobbena närmsta dagarna runtomkring så man vet säkert att man är hemma när dom anländer. För man vill ju inte missa något. Så var de bara resten kvar. Ska fundera ut bygget av en valplåda härnäst.

Uppdatering om hur de gick hos vertinären kommer förhoppningsvis samma dag. 


              

I dag är det exakt tre veckor kvar tills det är beräknat att jag ska få valpar.... Hej föresten! Jag som är havande heter Donna. Såhär ser jag ut i icket havande tillstånd.

Jag är en tigrerad Grand Danois som fyller 5 år i april. Mitt egentliga namn är Banderillas Lilla PrimaDonna. Jag älskar folk, mat, långa skogspromenader, vara mochan tilllags o ibland inte.... sova, spana på folk som går förbi gården, mysa med katterna, bli klappad på, gå o visa upp mig på utställningar, hänga med mochan på alla hennes upptåg, åka till vetrinären o charma.... tja allt förutom att bada i havet då kanske. De gör jag bara om jag måste. Men annars är jag en trevlig o glad tjej.

Som liten var jag aldeles bedårande. Och som unghund var jag en riktig buse. Men jag mognade jag oxå när jag blev äldre. Tack för att ni inte gav er Mochan och Frchan!