Grandisvalpar

Vars har jag varit nånstans?

Jo i valplådan!

Ska ta allt från början......

Onsdagen 6/2 05.55 kom första valpen. En gul tik som vägde 617gram. Kom med rumpan först.



Allt var frid och fröjd. Donna tog jätte bra hand om den lilla. Efter en timme började jag fundera på när nästa skulle komma. För vi hade ju varit hos Distrikts vetrinären där vi hade sett minst 6 valpar. Så jag ringde dit o frågade litegrann om hur länge man kan vänta tills man kan fundera på om det eventuellt är nått på tok.
Jag fick tillsvars av våran underbara vetrinär att en valpning kan ta upp till 12 timmar utan att det är nått fel med de. Och att jag skulle vänta en liten stund till.
Efter en timma till kom de gegga ut ur muffen. Jag torkade upp och såg att det var grönt. Ojoj... Vad betyder detta? Ringa vetrinären igen. Nått på tok? Vetrinären svara att de kan vara nått som inte riktigt är som det ska. Ring Blå Stjärnan för att höra vad dom tycker oxå så har du fått två utlåtanden.
Vi ringde dit och dom tyckte oxå det lät bäst om vi kom in. Sagt och gjort. In med Donna i bilen med valpen innanför min jacka bar det iväg. När vi kom dit fick vi ett rum med en gång. De var lite brådis med att se hur det var. Vi pratade med vetrinären där om vad som hade hänt fram tills vi kom dit. Vi kom fram till att ta en röntgenbild för att se hur dom ligger o hur många dom är. Så Donna fick hoppa upp och lägga sig på röntgenbordet liggandes på magen först. Fick ta två bilder för plåten var inte tillräckligt stor för att hela den delen där valparna låg skulle fås med. Sen på sidan oxå för att se i den vinkeln oxå. Donna la sig jättesnällt på sidan. Sen ville dom ha en bild när hon låg på rygg oxå. Inga problem. Donna lät oss hantera henne hur vi ville. Vi stod tre stycken för att hålla henne så rakt som möjligt så bilden skulle bli bra.
När alla bilderna var tagna o vetrinären tittat på dom kom dom o sa att de var åtta valpar kvar där inne. 
!!??ÅTTA??!! sa jag.... så totalt nio stycken ska jag rälna till innan detta är färdigt.
!! Jajjemensan!!
Happ! Men hur får vi ut dom nu då när hon inte krystar?
Vetrinären tyckte vi skulle göra kejsarsnitt så alla kommer ut. De går att ge henne sprutor som sätterigång så hon börjar krystar. Men man vet aldrig hur länge dom funkar. O dom är ju endå åtta kvar där inne.

Ja ja, de är väll bäst att göra kejsarsitt då tyckte jag då. De låter inte som att vi har så mycke att välja på. Och man ska ju lysna på experterna. Vetrinären gick iväg för att ta fram prisuppgifter på vad hela kallaset skulle kosta i runda slängar som jag skulle skriva under. När jag fick pappret o skulle till o skriva min namnteckning säger min goda vän som följt med mig dit att:
- Titta, vad är de som kommer där?... Men de är ju en valp till!!! Alla i personalen fick helt plötsligt jättebråttom att byta ut de vanliga droppet som Donna fått till ett dropp med kalk i.

Med näst intill osynliga krystningar kom det en liten gul hane på 657gram kl 12,10 med huvet först.
Hur gick de till?? Personalen förklarade att det säkerligen berodde på att Donna blev så stressad över situationen och behandligen att krystvärkarna kommit igång av sig själv.

Då kunde vi överväga om vi skulle försöka ge henne en såndär spruta iallafall då. Vi lät henne vila ett litet tag först och efter en halvtimme fick hon den första sprutan.
Pang bom sa de knappt 20 minuter senare. Då kom den tredje valpen. En gul stor tik på 717 gram kl 13.15.

Vi hann knappt färdigt med att väga, torka o skriva igenkänningstecken på henne förän nästa kom. 13.24 kom valp nummer fyra. En tigrerad hane på 645 gram.

Här går de undan tyckte vi..... sen stog vi där. Hoho! Nån fler som har lust att komma ut kanske. Verkade inte så. Så Donna fick en spruta till och valp nummer fem kom strax där efter kl 17.06. En gul hane denhär gången. Han var en riktig vilde så de gick inte att väga honom.

Vi väntade en timme för att se om hon kanske skulle komma igång själv med att krysta. Men inte. Så vi gav henne ännu en spruta till och valp nummer sex kom ut till världen. En gul riktig bjässe till hane på 718 gram kom kl 18.31.

Vid denhär tiden på dygnet hade persomalen rätt mycket att göra men dom kikade in o vi pratade med vetrinären som då strax skulle sluta för dagen om hur vi skulle kunna gå tillväga med dom resterande valparna som var kvar där inne. Men vi skulle fundera på saken och prata med vetrinären som skulle lösa av honom.
Alternativen var att kanske försöka med fler sprutor så långt dom fungerar, för de visar sig att dom tillslut inte har samma verkan längre när man tagir några stycken. Eller att man då gör kejsarsnitt. Men de vill vi ju undvika så länge de bara går tyckte vi för hundesn skull.
Så för att försöka korta ner denhär historien så ska jag inte gå in på detaljer. Men vi gav henne två sprutor till utan att de hände ett enda dugg. Vi funderade på om dom gett henne rätt medel. För hon låg o snarka så gott hela eftermiddan o kvällen där.
Vi frågade vetrinären lite skojsamt om hon kanske blandat ihop prepparaten. Hon skratta tillbaka o svara att hon var säker på att de var rätt medel hon gett henne.
Så då kom de upp på tapeten igen om att de kan vara dax att förbereda för ett kejsarsnitt. O ni tror inte då att de kommer en till helt av sig själv. Kl 23.55 tittade en liten tigrerad tik ut på ynka 490gram.

De är inte sant dehär sa jag. Varje gång de har talats om detta snitt så har de kommit av sig själv. Jag tyckte vi skulle prata vidare om de så dom sista oxå skulle kika fram. Men dom hade inte riktigt tid för de. För vi var inte ensama på stället.
Jag och min gubbe började prata om vad vi skulle göra nu. O jag resonerade som så att vad Donna behöver är ju att få vila ordentligt mellan dom bara så kommer dom ut. O skulle de vara så att dom inte kommer ut så åker vi in igen i så fall för att plocka ut dom då. Så vi konsulterade vetrinären där o hon tyckte att vårat ressonemang lät inte så tokit.
Så innan hemfärden röntgade vi för att vara säkra på hur många som var kvar o sen gjordes ultraljud för att se så dom lever. O de gjorde dom båda två som var kvar där inne.

Efter de packade vi ihop o tackade för oss. O kom överens om att hålla koll på tempen så hon inte får feber o ringa om de skulle vara så att valparna skulle dröja kvar där inne.

Vi var inte hemma för än två på natten. Alla var helt slut.
Vi la bejbisarna i bädden hos Donna som pysslade om dom så fint innan hon decka för natten.

Hur gick de då för eftersläntarna då.....??!!!
Dom kom dan därpå. Dock tyvär inte vid liv. De hade tagit för lång tid innan dom var ute. Men jag ångrar inte att vi inte gjorde ett snitt. För de hade tagit väldigt mycke på Donna att ha 9 valpar som ska knuffas o skuffas när dom diar med ett stort sår på magen.



Så här ligger dom då. De sju små underverken. Än så länge gör dom inte så mycket väsen av sig.

Bra jobbat min Lilla PrimaDonna, min lilla Donna, som nu har blivit Mamma Donna.... Ma Donna.... Madonna. He He He!!!